För att parafrasera Putte Kock: psykologer, psykologer, ständigt dessa psykologer. Vart jag än vänder mig: psykologer. Jag blir aldrig fri från dem. Pappa psykolog. Syster psykolog. Mamma ville bli psykolog, blev hobbypsykolog istället. Mina föräldrars bästa vänner: psykologer. Deras tre döttrar: psykologer. Jessica: blivande psykolog (lysande journalistbegåvning till trots).
Inte ens min gamla ungdomsvän M kunde hålla sig borta från skiten. Trivsam lunch i torsdags, när han plötsligt slänger ur sig följande:
"Jag har funderat på att ta ett sabbatsår. Plugga upp betygen. Börja om från början och utbilda mig till något".
"Jaha, vadå?"
"Psykolog, kanske".
Och här sitter jag och vill vara ytlig. Äta mina chips och kolla på semifinalerna i NFL i morgon.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...