Let's face it: jag är en grå mus i massan. På väg till jobbet som en idiot. Ingen ryggrad. Inte en gen Per Oscarsson i min kropp, inte ett hårstrå Peter Wahlbeck. Stavningsprogrammet i iPhonen känner igen Hysén, det känner igen Ibrahimovic, det känner inte igen Forsling. Jag är inte ens en axelryckning för världen.
Jag är inte ens ett dammkorn.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
För ett tag sen satte Edward ner foten i plugget. Hans klass fick lära sig en alfabetsramsa som gick så här: ABCD - råttmor kokar te EFGH...