Feberfrossa ikväll och en försmak av döden. Min heta hjärna suger i sig nattmörkret och hopplösheten i en svensk januari som en tvättsvamp. Och börjar fantisera om att dö. Att lämna det här livet och aldrig komma tillbaka. Döden kommer att ta även mig i handen en dag. Det är en hisnande känsla. Och rätt skön. Bara jag slipper lida. Och de jag lämnar efter mig...jag vill att de går vidare på den här absurda planeten och slickar i sig jordens salt.
Men de kommer att sakna mig. Jag måste kämpa vidare.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...