Vad är det som har gjort att jag inte har värdesatt min egen lycka högre i mitt liv? Som har gjort att jag nöjt mig med det lilla? Som har gjort att jag valt duggregn framför hav? Är det rädslan att misslyckas? Är det för att straffa mig själv? Fick jag för mycket kärlek när jag var liten? Eller för lite? Var jag mätt? Eller så hungrig att jag blev paralyserad? Tog de starka kvinnorna i min familj all energi? Blev det ingen över till mig? Gjorde sorgen över en frånvarande pappa att jag inte fick den ryggrad jag behövde för att gå rak genom livet?
Nog med det nu, Jon. Gör om. Gör rätt.
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
En av Edwards favoritspelare i fotboll är Cristiano Ronaldo, och han är särskilt fascinerad av dennes firande när han gör mål. Tydligen bruk... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...