Tillbaka på jobbet för ett gästspel innan nästa våg av kräksjuka och/eller influensa och/eller något annat jävelskap tvingar mig att vabba. Och återigen slås jag av vilket besynnerligt arbete jag har. Nyss pratade jag med en svensk OS-guldmedaljör som blivit kompis med en kvinnlig Hollywood-stjärna. Det var ett mycket trevligt och fullständigt oväntat samtal. Och ännu ett minne jag kommer att gagga om för mina barnbarn om femti bast. Jag menar...vad var oddsen att detta skulle ske när Julie trippade in i vårt sovrum och väckte oss 05.57 i morse?
Synd bara att jag aldrig hann intervjua Ted Kennedy. Det tåget har gått.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...