måndag 12 april 2010

Jag minns mina frossor och hur de brukade ta på mig

Feberfrossa i natt. Känner mig nostalgisk när jag ligger och skakar under täcket. Ett fönster öppnar sig till alla de feberfrossor man trodde sig ha glömt. En portal bakåt, en bjudning att dra i bromsen på det här meningslöst skenande skittåget från helvetet som kallas livet.

Jag minns mina feberfrossor med värme - no pun intended. Malaga -92. Seminariegatan -95. Världen sedd genom ett lager vaselin. Världen gjord lite mjukare, lite dimmigare. Ambitionen rundad i kanterna. Att bara få vara.

In memoriam

Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...