Feberfrossa i natt. Känner mig nostalgisk när jag ligger och skakar under täcket. Ett fönster öppnar sig till alla de feberfrossor man trodde sig ha glömt. En portal bakåt, en bjudning att dra i bromsen på det här meningslöst skenande skittåget från helvetet som kallas livet.
Jag minns mina feberfrossor med värme - no pun intended. Malaga -92. Seminariegatan -95. Världen sedd genom ett lager vaselin. Världen gjord lite mjukare, lite dimmigare. Ambitionen rundad i kanterna. Att bara få vara.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
För ett tag sen satte Edward ner foten i plugget. Hans klass fick lära sig en alfabetsramsa som gick så här: ABCD - råttmor kokar te EFGH...