Mycket trevlig Valborg på Tidö med Hanna och en greve som var kusligt lik James Spader. Sju bebbar röjde skiten ur sig som sig bör, Edward och Elsa var som ler och långhalm och Julie fick en fyraårig uppvaktare på halsen (en av James Spaders söner). Majbrasan trilskade ett tag men tog sig, och det betades av några vårsånger oxå.
Allt exemplariskt, men tyvärr fick jag en skrckdl på halsen när vi gick till kasen. Denna skrckdl var en bitter gammal journalist, som inledde med att påstå att Julie löpte större risk att bli en "loser" än Edward, eftersom hon är äldst. "De äldsta ska alltid hålla på och fundera så mycket. De som är nummer två tar för sig av livet". Detta sagt när Julie gick bredvid.
Sen började skrckdln mala på om hur SR var mycket bättre på 80-talet, när hon jobbade där. "Nu är det så snuttifierat. Bara massa musik. Det har blivit som Aftonbladet, allt är bara till för att sälja sälja sälja. Jag är bekymrad över journalistyrket". Detta sagt när jag precis berättat att jag jobbar på Aftonbladet.
"Vad gör du på Aftonbladet?" frågade skrckdln.
"Jag är nöjesreporter".
"Jag förstår". Detta sagt som en kondoleans, som om jag just berättat att jag lider av en obotlig cancer i ändtarmen.
Jag var alldeles för artig. Jag borde bett den här skrckdln att fara åt helvete, förklarat att vi på Aftonbladet är fyrtio ggr bättre än den fisförnäma kulturjournalistik hon antagligen konsumerar, och att min dotter är ett geni vars temperament och framtid hon ska ge fan i att spekulera om.
För sent nu.
fredag 30 april 2010
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...