Inte mycket talar för att den 28 april 2010 kommer att gå till historien. Fortfarande sjuk. Fortfarande fet. Fortfarande trött. Fortfarande inte rockstjärna.
Men jag återupptäckte Kristofer Åström i dag i alla fall. Slutade lyssna på honom för sex-sju år sedan, och knappade in låten Loupita #3 på Spotify mest for the hell of it.
Den visade sig vara ett mästerverk.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...