fredag 23 april 2010

Satan

Lånade No distance left to run av Ninna. Det skulle jag inte ha gjort. Nostalgiska filmer om band jag gillade som ung gör mig bara självmordsbenägen. Helvete varför satsade jag inte hårdare på att bli rockstjärna istället? Varför var jag så jävla lat?

Fan...när Graham Coxon drar igång Parklife alltså. Den grötiga disten. Euforin i publiken. Tiden står stilla och universum är perfekt.

Well. Har inte tid att gnälla längre. Måste dra ut till Västerås Motorstadion. Plikten kallar.

In memoriam

Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...