För en månad sen fick jag för mig att banta. Mitt mål var att gå ner sju pannor på knappt tre månader. I dag vägde jag mig och hade gått ner 1,7 kilo. På en jävla månad. Sjuttonhundra gram är alltså resultatet av ändlösa kvällar där abstinensen efter chips blivit så svår att jag börjat fundera på att rycka loss mina tånaglar och fritera dem.
Ska jag ge upp det här med bantandet? Vad tycker ni? Hmmm...inget svar. Jag tar det som ett ja.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...