För en månad sen fick jag för mig att banta. Mitt mål var att gå ner sju pannor på knappt tre månader. I dag vägde jag mig och hade gått ner 1,7 kilo. På en jävla månad. Sjuttonhundra gram är alltså resultatet av ändlösa kvällar där abstinensen efter chips blivit så svår att jag börjat fundera på att rycka loss mina tånaglar och fritera dem.
Ska jag ge upp det här med bantandet? Vad tycker ni? Hmmm...inget svar. Jag tar det som ett ja.
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
En av Edwards favoritspelare i fotboll är Cristiano Ronaldo, och han är särskilt fascinerad av dennes firande när han gör mål. Tydligen bruk... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...