F+F drygar sig

Stilla promenad på stan med Julie nyss, för att köpa present till min syster som fyller 45 i morgon. Vid Akademibokhandeln sitter Filip och Fredrik och signerar sin nya bok. Ingen vill ha den signerad, så Fredrik vrålar i en megafon att folk ska våga sig fram. Helvete, tänker jag, men det är för sent. Han har fått syn på oss.

"Och här, gott folk, kommer Jon Forsling!" ropar han. "Västerås sämsta kvällstidningsreporter, som dessutom är ständigt pappaledig!"
Jag tar Julie i handen och går fram och hälsar.
"Shit vilken kö det är", säger jag sarkastiskt.
"Det var skitmycket folk här nyss", säger Filip.
"Är du fortfarande pappaledig?" frågar Fredrik.
"Ja".
"Men du ska tillbaka sen va?"
"Ja. I februari".
"Haha, lagom till Melodifestivalen!"
"Fan vad drygt att pendla".
"Men du är verkligen en manlig förebild som är hemma så länge".
"Måste bli jävligt sena kvällar när man pendlar".
"Du är en modern man".
"Ska du inte flytta till Stockholm?"
"En förebild för oss alla".

Jag tar en bok, trots att deras Piff och Puff-prosa är så långt från min syrras smak man kan komma. Jag vill mest komma därifrån. De är för smarta, för skarpa, för sammansvetsade. En minut till och de skulle kunna strimla sönder min sköra småbarnstillvaro.

Jag betalar för boken och flyr.