fredag 4 december 2009

Jag kommer...

...att tänka på alla gudsförgätna premiärer jag bevakade som vimmelreporter när jag var kvällis på Bladet -04. En av dem i synnerhet: "Lögn i helvete" av och med Peter Dalle på Oscarsteatern. Jag var där och ställde frågan "när är det okej att ljuga"? Alla svarade utom Benny Andersson. Hasse Alfredsson var särskilt fyndig i sitt svar, minns jag: "aldrig. Och nu ljuger jag".

Men en av kändisarna, en parant, äldre dam, kände jag inte igen. Jag tvingades ställa den pinsamma frågan "vem är du?" och möttes av en mördande blick.

"Men, herregud, vet du inte det? Jag är ju Alexandra Chaaaaarles!"

Jag trodde där och då att jag hade lärt mig läxan. Men så satte jag mig framför "På spåret" nyss och undrade vem fan är den där kvinnan som tävlar med Björn Ranelid?

Stackars Alexandra. Du har väl ett sånt ansikte, helt enkelt.

In memoriam

Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...