Jag känner en enorm ömhet för de människor som i detta nu sitter bänkade framför Nobelfesten på SVT2, iförda sina finaste festkläder och smuttandes på champagne. De som leker att de är där på riktigt. De som drömmer om det ljuva livet. Jag raljerar inte, jag är uppriktigt avundsjuk på dessa människor. De tittar livet i vitögat och säger "ja tack, jag väljer dig. Jag väljer att leva".
Själv ligger jag cynisk och proppmätt i soffan. Ler elakt åt en servitör som tar locket av en stor porslinskål. Längst ner i botten ligger en (1) pilgrimsmussla, omgärdad av någon milliliter sås och lite småkrafs.
Servitören:
Här har vi en pilgrimsmussla från en naturkälla i nedre Tchad, marinerad sedan 1947 i saliv från Marie Antoinette, garnerad med tre fitthår från en mammut som glaserats i honung från Andromeda-galaxen.
Och framför teven i Ånge:
Ååååhh, hörde du, Nettan? Honung!
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
En av Edwards favoritspelare i fotboll är Cristiano Ronaldo, och han är särskilt fascinerad av dennes firande när han gör mål. Tydligen bruk... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...