En av de största klichéerna i den feministiska debatten är den som påstår att de manliga och kvinnliga rollerna befästs så tidigt som i dagisåren. Jag har inte velat tro riktigt på detta, det känns som att dagens förskolepersonal är alltför medvetna om problematiken för att se genom fingrarna ifall Lukas, 3, skulle börja visa prov på patriarkalt beteende.
Men. Luciafirande nyss på min dotters dagis. Det sjungs Tipp Tapp och Tre pepparkaksgubbar och alla barnen är bedårande (särskilt Julie). Alla barnen utom tre pojkar på fyra-fem bast, som verkar se det som sin uppgift att sabba sången genom att skrika texten som om de stod i klacken på ett VSK-derby. Ingen jävel reagerar såklart, boys will be boys och de är ju så små. Men något säger mig att Julie, Linnea och Nova hade blivit tillsagda direkt. För så gör man inte.
Om man är flicka, alltså. För blivande hockeybögar är det mesta tillåtet.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...