En grej man måste offra som förälder är egentid. Once upon a time badade jag i egentid. Jag hade en ocean av ensamhet att vandra omkring i. Jag minns inte riktigt vad jag gjorde med denna tid, annat än att döda den med massa meningslösheter, but still. Dessa dagar är egentid något exotiskt, något att längta efter.
De senaste dagarna har jag haft det, och det har varit ljuvligt. Jag har kunnat tänka mina tankar fullt ut. Jag har legat i hängmattan med en Erik Larson-bok, ätit krusbär vinbär blåbär, tagit en joggingtur, hängt med två av mina bästa vänner, badat.
Flugit solo. Som i den gamla världen.
