tisdag 9 augusti 2016

Back to the grind

Molnen blåser fort, fort, kvällen är sval, timmen är sen, ungarna borde egentligen lägga sig men fuck it, det är fortfarande sommar.

Julie: Vad är det pappa? Du ser ledsen ut.
Jag: Gör jag? Ja, kanske det.

Det är nog söndagsångesten. Som drabbar även oss frilansare. Jag tog en månad ledigt, men nu måste pengarna håvas in igen. Men jag vill ju egentligen inte. Jag vill vara ledig resten av livet.

Kan man gå i förtidspension när man är 42?

Jaså, inte det. Well, älskade dotter, därav din pappas ledsna ögon och hans blick fäst på de jagande molnen.


In memoriam

Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...