torsdag 18 augusti 2016

Bara 57 år kvar, min son

Skolstart igen. Som jag våndas med ungarna. Men jag måste nog bli lite bättre på att stötta dem, och inte låta mitt eget skolhat lysa igenom så starkt.

Edward (i bilen i morse, på väg till sin andra dag som andraklassare): "Ååå jag önskar att jag vore pensionär! Då behöver man inte göra ett skit, man kan bara sitta och ta det lugnt!"

Julie: "Men då förlorar du ju hela ditt liv! Du får inte uppleva hur det är att vara 20 och 30 och sådär".

Jag: "Jo, det går faktiskt att bli förtidspensionär".


In memoriam

Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...