Kom att tänka på Nick Drake igår, av någon anledning. Har inte lyssnat på honom på länge, men när jag var 21-22 var han min husgud. Eftersom Nick dog när han var 26 hann han inte göra jättemånga plattor, och på den tiden – långt innan Yotube och sånt skit fanns – jagade jag Nick-bootlegs med ljus och lykta.
Jag minns särskilt en gång, när jag traskade ner till postkontoret på Heidenstams torg i Uppsala och växlade typ hundra spänn – en förmögenhet för mig på den tiden – till brittiska pund. En del av pengarna fick jag i mynt, men det gjorde inget: jag la helt sonika den brittiska cashen i ett kuvert, tejpade noga ihop det, och la det på brevlådan till nån Nick-nörd i typ Cardiff.
Två veckor senare kom det en kassett på posten, med fyra outgivna Nick-låtar. Dessa dagar finns de att lyssna på överallt – på Youtube (se nedan), och på nyutgivna raritetsalbum på Spotify – men på den tiden var det lite som att vara bland de första att bestiga ett exotiskt berg i Tibet. Nästan inga fotspår före mig i snön. Jag kan sakna den där analoga, enkla världen ibland.
Högtidligheten när jag stoppade i kassetten i min värdelösa bandspelare. Ljuvligheten när den första låten – en annorlunda, fingerplockande version av "Place to be" jämfört med den på "Pink moon"-plattan – började ljuda ur högtalarna. Så vidunderligt vackert.
Som att lyssna på porlande, iskallt källvatten.
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
En av Edwards favoritspelare i fotboll är Cristiano Ronaldo, och han är särskilt fascinerad av dennes firande när han gör mål. Tydligen bruk... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...