På 1690-talet tog en tjomme vid namn Anders Svensson båten från Västerås till Ridön för att arrendera en bondgård. Där träffade han en piga vid namn Anna och det blev hocchie-cooch. Förhoppningsvis kärlek men åtminstone lust uppstod, och en unge vid namn Johan (eller Jonas) föddes 1702. Denne unge fick sedermera elva barn (sex dog), och dessa tog sig namnet Forsling = voilá!
Anders och Anna var min farfars farfars farfars farfar och -mor. Hela klanen Forsling tog färjan ut till Ridön i dag och gick i deras fotspår. Det var en oväntat vacker och snudd på andlig upplevelse; vissa av ekarna som stod där var så gamla att de kan ha levt på deras tid. Men då var de bara någon meter höga och spensliga, nu var de jättar, giganter, fårade jämtar med tjock bark.
En lummig ö i Västerås skärgård. Där levde mina förfäder sina liv för 325 år sen, och det ska jag vara jäkligt glad för. Jag hade velat träffa dem. En blinkning genom generationerna, innan mitt liv slocknar precis som de tomtebloss i kosmos de en gång var.
söndag 21 augusti 2016
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...