Edward (helt ointresserad, med min mobil i handen): Jag evolvade och levlade på Pokemon Go så jag är på level 7 nu. Nice!
Lite senare sitter vi och håller varandra i händerna i biomörkret. Doris simmar runt i 3D-animerat vatten på jakt efter sina föräldrar, och jag fantiserar om att jag och min son lever i en annan tid, på en annan plats. Bara han och jag, inga syskon, ingen mamma, bonusmamma, bonuspappa, inga skärmar överallt, inga fotbollsträningar. Hundra år tillbaka i tiden, kanske på ett båtdäck utanför Irlands kust med en frisk sjöbris i våra hår.
Kärleken till mina barn har inga gränser. Jag älskade dem för två miljoner år sen. Jag älskar dem om två miljoner år. Att min son bara har funnits i åtta är ofattbart, orimligt.
