Drömde om zombies i natt. Massa bekanta och familjemedlemmar var levande döda på landsbygden utanför en amerikansk storstad, och i skymningen möttes vi på en väg.
"Jooooon", sa de och vaggade fram mot mig. Jag sköt dem, men de fortsatte komma. Jag sköt dem igen, och de dog. En av dem viskade något innan hon föll ner i ett träsk, men jag minns inte vad det var.
I en annan dröm visade det sig att ett par som vi umgås med ibland var seriemördare. "Jag gick igång på att döda", sa kvinnan i paret, och lite senare stod jag i en rulltrappa i deras hem. En planka i taket hängde lös, och jag visste att ett lik låg gömt uppe på deras vind.
"Men hur gör ni för att dölja likstanken?" frågade jag. Jag minns inte vad de svarade.
Nu skiner solen. Jag dricker kaffe med min fru. Vi kanske ska ta ett dopp på Lögastrand idag? Lalalalalala.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...