Min mamma och jag har en tradition. Varje sommar tar vi ett dopp i Råksjön, bara vi två. Det är en väldigt typiskt, svensk liten insjö i Norduppland, någon mil från byn Stalbo där jag växte upp. Men trots att det nog finns tusen liknande sjöar runtom i Sverige är Råksjön en av mina absoluta favoritplatser på Jorden – stillheten som råder där är magisk. Åren när jag hetsade runt på kvällstidningsredaktioner i Stockholm kunde kontrasten rentav vara smärtsam; det var ofrånkomligt att jag tänkte "men det är ju så HÄR livet borde levas! Varför stressar jag ihjäl mig för?"
Dessa dagar lever jag stillsammare, och kan bara njuta av våra simturer. Men under gårdagens besök fanns ett vemod ständigt närvarande. Min mamma har en hel del hälsoproblem dessa dagar, så det är oklart hur många fler simturer i Råksjön vi får.
Jag försökte carpe diem, carpe diem, så gott det gick. Det är allt vi alla kan göra.
