Jag funderar på att lägga ner den här jävla bloggen. Vet inte om livet bör skrivas egentligen.
Bör inte livet levas?
Inte så att jag har gett upp drömmen om att skriva en bok. Men det är så svårt. Och bloggen blir mest fragment, ögonblicksbilder.
För vem skriver jag? Barnen? Men det kanske räcker nu. Funderar på att skaffa en hemlig blogg där jag kan skriva vad fan jag vill om vem jag vill. Allt blir så tillrättalagt här.
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
En av Edwards favoritspelare i fotboll är Cristiano Ronaldo, och han är särskilt fascinerad av dennes firande när han gör mål. Tydligen bruk... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...