När du pekar ut vägen till glasskiosken på Björnön, som är öppen fast ovädret har gjort att alla andra har flytt från stranden. "Den här vägen", säger du.
När du tar en plastblomma från en vas på bordet inne i kiosken och för till min näsa. "Åh så gott. Här pappa, lukta".
När vi går ner till vattnet och hör åskan mullra från en svartblå himmel i horisonten. "Bada, pappa", säger du. "Är det inte lite kallt", svarar jag, "ska vi inte åka bilen hem till mamma?"
"Nej, bada", säger du.
När vi byter om till badkläder och jag tar dig i min famn och går ut i det långgrunda vattnet, som vi har helt för oss själva. Vattnet når till slut når dina små fötter och du inser att det är svinkallt.
När du ändrar dig på en femöring och säger "Åka bilen, pappa".
Med din späda lilla röst. Som är så förnumstig och självklar och så gränslöst vacker.
