söndag 12 juli 2015

Som man önskar att man var

Jessica har bloggat extremt sporadiskt på sistone, men nu är hon igång igen och hon skriver som vanligt gudomligt och precist om högt och lågt och det stora i det lilla.

Till exempel skrev hon nyligen några fantastiska rader om hur Liv kan tänkas se på mig som pappa. Det är ju något overkligt och hisnande med det där: att tre barn har mig som sin pappa. Ansvaret är så enormt. Och jag som fortfarande känner mig som en tioåring fast jag fyllde 41 igår. Men min frus vackra ord fick mig att tänka att jag kanske duger som pappa ibland.

Läs hennes blogg HÄR!

Nån att krama. Nån att vara arg på. Nån att dregla lite på. Nån att klappa på. Nån att ge order. Nån att vila hos. Nån att lita på. Nån att skälla på. Nån att killa på magen. Nån att protestera mot. Nån att charma. 
Nån att springa till. 
Nån att älska.  
Nån som är pappa. Nån som alltid är varm som en kamin och har massa hår som det går att snurra in fingrarna i. Nån som inte är någon annan än ”min pappa”. Det ska alla veta. Alla kompisar, alla på affären och alla i hela världen.


2019

(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...