Mat för tanke

Livet som trebarnsförälder gör att man kan glömma att ligga i en hängmatta i fyra timmar i sträck och plöja en pocket. Det är 140 km/h morgon till kväll, med ett och annat andningshål där man kan dra sig undan och tillåta sig själv att tänka klart sina tankar.

Jag tänker bäst när jag plinkar gitarr, dricker kaffe med min fru och när jag läser. Jag älskar att läsa, helst böcker på engelska.

Det är något med välskriven, engelsk prosa som är så vackert. Den sjunger i gommen, gnistrar på pappret.

Igår kväll läste jag ut Harper Lees "To kill a mockingbird" för andra gången i mitt liv. Den var bättre den här gången, antagligen för att jag uppskattade läsandet mer. Förr i tiden kunde jag plöja två-tre böcker i veckan, nu tar det en månad att läsa ut en. Men det gör också att jag inte slentrianläser något längre: allt blir på blodigt allvar.

Och den här boken har den vackraste meningen som någonsin har skrivits:

"Hey Boo", I said.