Tv-krönne, måndag

”Idol” skulle få ett ansiktslyft.
Men Bard-effekten uteblev.
TV4:s paradprogram är mögligare än någonsin.

Den åttonde säsongen av ”Idol” är igång, och mycket av försnacket har handlat om de nya jurymedlemmarna Alexander Bard och Pelle Lidell.
Den ene är en frispråkig låtskrivare och producent, den andre en ärrad skivbolagsveteran. Båda har sannolikt plockats in för att bibehålla programmets relevans i en tidsålder där allt fler talangsåpor (TV3:s ”True talent”, TV4:s kommande ”The Voice”) pockar på tittarnas uppmärksamhet.
De senaste åren har ”Idol” långsamt rört sig bort från de tidiga säsongernas infekterade mobbningsdebatt, mycket tack vare att juryn med Laila och Anders Bagge samt Andreas Carlsson var mer intresserade av att hitta genuina talanger än att göra sig lustiga på folks bekostnad.
Men gårdagens premiärprogram var ett rejält steg tillbaka till det ursprungliga ”Idol”. Att döma av Bards och Lidells insats kunde TV4 lika gärna ha ringt Peter Swartling och Daniel Breitholtz.
Efter några minuter ställer sig en kille framför juryn och börjar sjunga en gammal Cornelis-låt. Bard gör sig lustig över hans utseende. Lidell ser äcklad ut. Lite senare påstår Bard att han ”hatar” en ung sökande. En kille som tolkar Queen får höra att Freddie Mercury ”roterar i sin grav” av Lidell. En annan aspirant kallas tondöv av Bard.
TV4 försöker maskera det faktum att nya ”Idol” är mobbnings-tv av det gamla slaget genom att ge oss en dumsnäll programledare (Pär Lernström), en tokrolig sidekick som värvar deltagare iförd peruk (Cecilia Forss) och en och annan genuint gripande historia (som den om Chasmin som övervann cancer och gick till slutaudition).
Men i grunden verkar kanalen fortfarande tro att vi går igång på att se ungdomar bli mobbade av översittartyper. Det är tröttsamt, det är förutsägbart, det är 2004.

(Tv-krönika i Aftonbladet, 5/9-11)