Magisk kväll i kväll. Jessica åkte hem till Lotta på fest, och jag tog bebbarna till Lögarängen vilket är det närmaste Miami Beach vi har i Västra Aros.
Ungarna är så himla olika mig. De är så modiga, så viga och så sociala. Edward gick fram till en tioårig tjej och sa "hej! Vad heter du?"
"Marlena", sa tjejen. "Hej Marlena!" sa Edward.
Tioåriga tjejer brukar inte vilja hänga med treåriga killar så Marlena gick därifrån. "Hejdå Marlena!" sa Edward glatt. Han har inte lärt sig än. Han har inte lärt sig att den här världen är hård och fittig.
Jag har lärt mig det, men sen jag träffade Jessica har jag kommit närmare Gud och det vackra och goda på det här jordklotet. Jag saknade henne så jag ristade in våra initialer på ett bord.
Miami Beach, var det. Kolla palmen! Västerås hamn är vacker men länge har det knappt gått att vistas vid vattnet för att kommungubbarna är fucked up the ass. Men det börjar bli bättre. Ungarna röjde skiten ur sig. När vi satte oss i bilen var de helt rödmosiga i fejset.
"Jag är inte blek", sa Julie som är ett geni på att slänga ur sig understatements. "Om du säger blek ska du inte prata med mig, pappa".
Julie är också den vackraste flickan som vandrat på denna planet. På kvällen kollade vi på almanackan vi fick av Lotta, med massa roliga bilder på ankor. Jessica läste ankornas pratbubblor. Det tyckte Julie var roligt:
