Julie: Håll i ratten, pappa. Annars åker vi av vägen och då dör vi. Men du kanske klarar dig och bara får blåmärken.
Jag: Varför tror du att jag klarar mig?
Julie: Så här är det. Barn är mindre än vuxna. Och våra känslor är större. Om våra känslor går av dör vi. Vår skönhet är så viktig. Den är som en stor bulle.
Jag: Det var väldigt fint sagt, Julie. Vad är bullen för något?
Julie: Det är ju kärleken. Den är alldeles stor och ligger bakom hjärtat.
Jag: Ja, kärleken är som en bulle. Om man har en stor bulle i bröstet är man glad. Om man har en liten bulle är man ledsen.
Julie: Jag har många bullar i bröstet.
lördag 3 september 2011
Samtal med Julie, lördag kväll
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...