Det här var ju inte RIKTIGT vad jag ville se när jag kom fram till Yankee Stadium. Regnet fortsätter ösa ner och de diviga pretty boysen i Yankees och Red Sox är tydligen allergiska mot H2O. Så matchen blev inställd.
Jag stretar emot in i det sista. Sitter kvar på den enorma arenan och dricker öl. Det blåser i Bronx ikväll. Det är möjligt att jag aldrig har varit ensammare än vad jag är just nu.
Fysiskt sett, alltså. I hjärtat har jag sällskap, tack och lov.
lördag 24 september 2011
Men vad fan
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...