Sålde bebbarnas barnvagnar i går. På Blocket. Fick trettonhundra. Hade nästan glömt hur man fällde ihop dem.
Men det kändes ändå lite vemodigt. Alla gånger man dragit de där vagnarna. Ner på stan. Med Julie. Eller Edward. Eller båda två. Alla gånger de har sovit i dem medans man läst en bok på en parkbänk och njutit av lugnet.
Alla gånger de har skrattat och gråtit och tittat på världen och skitit och spytt och levt i de där vagnarna. Det känns vemodigt att världen snurrar så fort.
