Tv-krönne, söndag

Niklas Källner kan vara Sveriges mest sympatiske man.
Men han platsar inte i Elitserien – än.

SVT:s grepp att låta programledarskapet för årets ”Sommarkväll” åka stafettpinne mellan nio olika personer har varit lyckat. Den oförargliga fredagsunderhållningen var ofta rätt trist med den lika oförargliga Anne Lundberg vid rodret. Att låta tittarna stifta bekantskap med ett nytt namn varje vecka har givit ”Sommarkväll” en extra krydda som har behövts på smörgåsbordet av lite-grill, lite-prat och lite-musik.
Den sista personen att leda ”Sommarkväll” var Niklas Källner, till vardags frågvis reporter i ”Skavlan”. Källners rundabordssamtal med Plura Jonsson, Jesper Parnevik och Helena Bergström alternerade mellan att vara roligt och oväntat fräckt (Parneviks historia om sitt obscena smeknamn var befriande icke-pk) till att vara långtråkigt (de envisa frågorna om ekonomi och boendeyta som fick både gästerna och publiken att skruva besvärat på sig).
Niklas Källner har beskrivits som en svärmorsdröm, med sin underfundiga humor och rekorderliga sätt. Men än är svärmorsdrömmen inte mogen att leda ett prime time-program på egen hand. I går var han för nervös för att låta sin personlighet komma fram, och avbröt ofta gästerna just när diskussionen höll på att hetta till. SVT gör klokt i att skynda långsamt med Källner, som har potentialen att blomma ut till en profil.
Men han behöver lite tid på sig.

”Postkodskampen” på fredagar och ”Sommarkrysset” på lördagar – TV4 fortsätter med sitt koncept att köra barnprogram på bästa sändningstid i sommar. Gårdagens sömnpiller från Gröna Lund – med Swingfly, Caroline af Ugglas och Martin Stenmarck – lyckades inte ens underhålla mina barn.
De är 3 respektive 4 år gamla. Trots det hade de kunnat svara på ledtrådar som ”kroppsdel där stämbanden sitter och kan smyckas med scarf – fyra bokstäver” redan i fjol.

(Tv-krönika i Aftonbladet, 7/8-11)