Tisdag

Lehane ändå. Gud vad vackert han skriver. Rader som är så enkla men som får mig att minnas min barndoms höstar och älska livet extra mycket i några sekunder.

"The crisp air smelled like a cold apple. The sky was an unblemished blue marble".

Sen går man in på Fejjan och möts av en idiotiskt skrytande kvällstidningsjournalist som raljerar om att han var först med att avslöja Lars Ohlys avhopp. Först = typ tre minuter före alla andra. Vad lever han för liv? Hur tom är han? Hur många papperseldar måste han tända i sitt liv för att hålla sig varm?

Jessica är på Sicilien. Julie och Edward är på dagis. Jag ska jobba med Allsången i kväll.

Och jag har läst ut Moonlight mile.