Om 200 år kommer historiker att undra vad vi var för ett bekräftelsetörstande, monstruöst folk egentligen. Som drev bloggar där vi tog bilder på hur det såg ut när vi stekte ägg till frukost. Som skrev "checkar in på McDonalds" som statusrad på Facebook för att vi inte kunde njuta av en Big Mac utan vetskapen att åtminstone en av våra bekanta visste om var vi befann oss och vad vi gjorde. Som la upp 300 bilder på oss själva i diverse sjaskiga mediesammanhang. Som twittrade samma andemening om och om igen: "se mig! Jag har ett hål i mitt hjärta och förvirringen drar runt som en elak vind i huvudet. Se mig, hjälp mig, rädda mig"!!
Vi är idioter, folks. Eller, förresten, vi och vi. Jag försöker i alla fall. Ni har huvudet för långt upp i era egna arslen för att ens kunna sägas göra det. Eller hur?
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...