En reva öppnade sig i det jämntjocka småbarnsmolntäcket i morse: jag och Lotta började fantisera om att dra till Florida över nyår. I några minuter tedde sig paradiset möjligt: Orlando! Nej, Miami! Vi hyr hus i Fort Lauderdale! Nej, Tampa!
Sen insåg vi att vi tillhör medelklassen, inte överklassen. Och att barnen betalar fullt pris på de flesta flyg. Och att slutnotan skulle hamna kring fyrtio papp för en vecka. Och drömmarna dog.
Idiot som jag var hann jag säga till Julie att vi skulle ut och flyga. Nu flaxar hon lyckligt med armarna i soffan bredvid mig.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...