Julie (storgråtande): Jag vill aldrig bli stor! Jag vill inte gå på dagis, jag vill inte gå i skola. Jag vill vara bebis hela tiden!
Jag: Men...oavsett hur gammal du blir kommer du alltid att vara min lilla tjej.
Julie: Men om du dör då? När du och mamma och Edward är döda, vad ska jag göra då då?
Jag: Men det kommer att dröja länge. Och Edward kommer inte att dö, han är ju lika gammal som du!
Julie: Jo, Edward kommer att dö när han blir vuxen.
Jag: Men det kommer att dröja länge, Julie. Jättelänge!
Julie: (fortsätter gråta och ser misstroget på mig. And I can´t blame her. Vem är jag att leka gud? Jag kan ju vara död i morgon).
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...