onsdag 21 juli 2010

Samtal med Julie, onsdag kväll

Julie (storgråtande): Jag vill aldrig bli stor! Jag vill inte gå på dagis, jag vill inte gå i skola. Jag vill vara bebis hela tiden!
Jag: Men...oavsett hur gammal du blir kommer du alltid att vara min lilla tjej.
Julie: Men om du dör då? När du och mamma och Edward är döda, vad ska jag göra då då?
Jag: Men det kommer att dröja länge. Och Edward kommer inte att dö, han är ju lika gammal som du!
Julie: Jo, Edward kommer att dö när han blir vuxen.
Jag: Men det kommer att dröja länge, Julie. Jättelänge!
Julie: (fortsätter gråta och ser misstroget på mig. And I can´t blame her. Vem är jag att leka gud? Jag kan ju vara död i morgon).

In memoriam

Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...