Nyss avslutat treårskalas och känner för att sova till januari. Här var ett liv och ett kiv, som Strindberg hade sagt. Julies hjärnceller är stekta av alla intryck och all uppmärksamhet. Kommer hon att minnas nåt av den här dagen år 2047?
Eller har jag bränt ut mig helt i onödan?
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
För ett tag sen satte Edward ner foten i plugget. Hans klass fick lära sig en alfabetsramsa som gick så här: ABCD - råttmor kokar te EFGH... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...