måndag 30 november 2009

Otack är förälderns lön

En sak man långsamt börjar uppskatta när man själv fått barn är allt slit ens föräldrar fick lägga ner. Saker man tog för givet var resultatet av deras svett.

Julpynt, till exempel. Jag har alltid trott att julstjärnor, adventsljusstakar och julkalendrar bara dyker upp ur tomma intet nån gång i slutet av november. Det visar sig att det var min mamma som fixade fram allt.

I går var det första advent och vi var helt oförberedda. Jag kände mig usel och drog upp till vinden, hämtade fram en julstjärna, en tomtedocka och moster Tinas utvecklingsstörda ljusstake av lera. Sen drog vi ner till Åhléns och panikköpte adventsljusstake med tillhörande ljus och vitmossa i påse. Sen på kvällen tände vi det första ljuset och försökte få Julie att inse stundens helighet.

Men det sket sig; hon blev skitförbannad. Hon tyckte vi var snikna som inte kunde tända alla fyra ljusen på en gång.

2019

(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...