tisdag 17 november 2009

Hello hello hello how low?

Har drabbats av Nirvana-återfall den senaste veckan. Det händer då och då. Man halkar in på nåt Youtube-klipp med Kurt och sen sittar man plötsligt med iPhonen i handen och laddar ner konserten från Reading -92.

Saker jag ångrar:

*att jag var så full att jag knappt minns något av deras enda Sverigekonsert på Sjöhistoriska museet i juni -92. Vad fan tänkte jag med? Men jag skyller allt på att jag var där med Tomas Nilsson och David Ahlström. De pojkarna spottade inte direkt i glaset.

Saker jag VERKLIGEN ångrar:

*att jag och Linus var så jävla dumma att vi gick när det var typ fem låtar kvar av konserten. Det gjorde att vi bl a missade den här nätta lilla sången. Hur jävla puckade får två sjuttonåringar bli? Jag minns att jag hade lunginflammation och att Linus hade migrän, men ändå. Istället tog vi in på af Chapman, den där båten som gjorts om till vandrarhem. Vi gick och la oss i fel hytt och blev väckta av två aggressiva tyskar.

Det minns jag. Men väldigt lite av Nirvana. Life is unfair.

2019

(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...