Drömmar är som jordbävningar under havsytan. Ibland vaknar man och känner sig lättare på något vis, som att en tektonisk platta i själen har flyttat sig några centimeter under natten och släppt fram en liten rännil av hopp som tidigare låg begravd under massa skit.
Eller så är det tvärtom, att man vaknar irriterad och känner för att spöa på nån jävel. Så är det idag. Men jag har ingen aning om vad jag drömde i natt, det är det som gör det så förbryllande.
Jo, en sak: precis innan jag vaknade drömde jag att Petra Mede och Klasse Möllberg (nån som minns honom?) hade fått ett kärleksbarn. När jag som nöjesreporter på Aftonbladet konfronterade Klasse med detta försökte han slingra sig och påstod att barnet inte var hans.
Varför gör detta mig så vansinnig?
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...