Vår förra bil blev, som bekant, en slags familjemedlem. Det lär dröja ett tag innan vi börjar se på den här Renault Scenic -11:an som något annat än en Renault Scenic -11:a, men nu har vi i alla fall pungat ut med 140 papp och fixat en ny biljävel. Ungarna var nöjda och imponerade av nymodigheter som plastkortsnyckel och inbyggd gps, jag och Jessica var nöjda över att vi bara gick in i första bästa bilaffär och bestämde oss på typ fem minuter: "den här verkar fin, den tar vi".
Det är så en bil ska köpas. Rulla nu, min sköna Renault. Rulla i tio år, det är allt jag begär.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...