I tio års tid har jag kört en Volkswagen Golf Variant -04. På slutet har den börjat hosta som en gammal man. AC:n har slutat funka. Vindrutetorkaren bak gick sönder. Blinkersen kunde haka upp sig. Men i 16 000 mil färdade den mig och mina närmaste, innan den i fredags gav upp och dog på E18 strax innan Vallbymotet.
Vi åkte till verkstaden i går kväll och tog farväl innan den skulle skickas till skroten. Det var oväntat känslosamt, som att ta farväl av ett husdjur. Alla tusen gånger jag har åkt till Stalbo i den där bilen, med en bebis sovande i barnstolen tätt intill. Familjeresorna till Skåne, skjutsarna till skolan, långtidsparkeringen på Arlanda där den troget väntade efter resor till USA eller Grekland. Så sent som i förra månaden åkte jag fram och tillbaka till Småland – 80 mil – på en enda dag för att göra ett jobb. Den rullade så fint då, från ottan till sen kväll.
Ungarna grät och kramade motorhuven. Vi rensade den på innehåll och lade i backen på vår hyrbil. Sen svängde vi runt hörnet, och UYR956 var borta för alltid från våra liv.
