Idag släpptes Kents allra sista skiva någonsin. Har bloggat om detta tidigare, men jag fick ändå en klump i halsen av de här textraderna – de allra sista raderna i den allra sista sången:
Det här är sista gången,
sista gången vi ses
Sista sången
sista sången jag ger dig
Sista gången
sista gången
Vi ses
Sista sången, sista sången
Jag ger dig
Fan, Jon. När blev du så gammal. Vad hände med dig? Nu har du ju inte ens några nya Kent-plattor att se fram mot.
Att leva är att dö en smula, folks. Varje dag dör vi, dör vi, dör vi.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...