Irvine Welshs bok "Porno" handlar om ett gäng ungdomskompisar som bestämmer sig för att göra en porrfilm. Jag minns boken främst för hur han beskrev åldern de befann sig i (de var runt 36): Welsh skrev att de levde i "the last gasps of youth".
Jag är 39. Det är fredag.
Nästa fredag är jag 40. The last gasps of youth är sannerligen förbi. De har de förvisso varit sedan länge, men allt är ju relativt har jag intalat mig själv.
Hur tacklar jag detta? När min självbild är i stort sett densamma som när jag var 23? Hur går jag in i medelåldern utan att bli patetisk?
Hur åldras en människa utan att bli en skugga av sitt forna jag?
Den här bilden har ingenting med någonting att göra. Men den är rätt fin.
