Att vara frilans är att aldrig jobba och alltid jobba. På samma gång. Jag hade tänkt ta semester i samband med min 40-årsdag, men det sket sig. Jag fick massa jobb som jag inte kunde säga nej till. Men jag är pappa och make, och ungarna har sommarlov men min fru jobbar. Så jag får pussla. Och försöka hitta fickor av tid när jag kan smita iväg med datorn och skriva.
Idag var en helt schizofren arbetsdag. Här följer, på fullt allvar, de tider jag jobbade:
04.27-05.36: en flugjävel väckte oss, så jag gick ut i köket och skrev klart ett knäck till Aftonbladet Ekonomi. Liv och Jessica somnade om efter ett tag. Jag med, men det dröjde.
09.40-09.45: kollade jobbmejl när jag vaknade igen.
10.32-10.55: började skriva på ett knäck. Hann inte så långt innan det var dags att dra till Bauhaus för att köpa målarfärg och målarpensel. Se föregående inlägg så fattar ni varför det behövdes.
15.12-16.02: Skrev klart knäcket och skickade in. Sen drog jag och Liv till affären och köpte ingredienser till fish tacos. Because we're worth it.
19.34-19.53: Köpte en e-bok på CDON som jag behöver som research till ett långt skrivjobb. Men nedladdningen krånglade. Lyckades fixa det och drog ut och joggade tre kilometer. Min form just nu är patetisk, men jag jobbar på det.
21.54-23.49: När Liv hade somnat satte jag mig i fåtöljen bredvid bokhyllan och började skriva på det långa knäcket. Hann få ur mig 3500 tecken innan jag blev för trött. Bara 26500 kvar. Deadline om en dryg vecka.
Piece of cake. Natten är ju lång.
fredag 18 juli 2014
En dag på jobbet
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...