Att vara "journalist" är ett ganska brett begrepp. Det är inte längre bara tredje statsmakten som är journalister, det är massa andra tjommar också.
Jag tillhör oftast de andra tjommarna. Jag blev inte journalist för att jag ville granska någon makt. Jag bryr mig inte om makthavare, de kan dra rätt åt helvete. Jag blev journalist för att jag "ville skriva". Och det har jag faktiskt fått göra en hel del genom åren. Jag är tacksam för det. Jag har inte avsatt presidenter, inte ens ett sketet landstingsråd. Men jag har tagit mig rätten att existera ändå. Och att kalla mig journalist.
Men ibland kan jag känna mindervärdeskomplex gentemot riktiga murvlar, samhällsengagerade reportrar som tar sitt jobb som maktgranskare på största allvar. Jag känner en del såna. De har en tendens att bli narcissister med en förvrängd självbild, men en del av mig beundrar deras patos också.
Därför kändes det lite kul att syssla med gammal hederlig lokaljournalistik igen, för första gången sedan jag var på UNT -04. Tisdag-torsdag hoppade jag in som reporter på VLT, och fick bland annat träffa ett par arga barnmorskor.
Det gjorde jag inte så ofta på Aftonbladet Nöje.
