Min kompis Petra skickade precis följande monstrositet till mig: vårt klassfoto från årskurs ett i gymnasiet på Kungsängsskolan i Sala -90. Jag blev inte långvarig i det plugget, efter ettan hoppade jag av och flyttade till Uppsala istället.
Året på Kungsängsskolan kan vara det sämsta i mitt liv. Jag var omogen, rädd, störig och vilsen. Jag hamnade rätt snart i ett gäng av hårdrocksbönder och hade usla betyg. Länge brukade jag dra fingret åt Kungsängsskolan när jag åkte förbi den.
Kolla på muppen med toapapper runt huvudet. Det är jag. Eller snarare: det var jag. Den människan finns inte längre, tack och lov.
