Into the pit

Jag har alltid tyckt att London är en armhåla. Minns särskilt en katastrofal resa dit i november -97, med min dåvarande flickvän (det tog slut tio dagar senare), då London visade upp sig från sin fittigaste sida: det var kallt, smutsigt, grått, brunt, regnigt och hopplöst och Londonborna såg ut som alkoholskadade, inavlade kusiner hela bunten.

Men man får ju ge stan en ny chans. I höst till exempel:

Då ska jag försöka få min fru att förstå storheten med amerikansk fotboll i allmänhet och Oakland Raiders i synnerhet. Jag kommer att misslyckas brutalt, men vi kommer säkert att klämma in en musikal också och det spelar ändå ingen roll för alla resor med Jessica är lyckade eftersom hon är lyckad till att börja med.