För Livan var Stentorpsgatan det enda hem hon någonsin kände till. Därför var det lite spännande att se hur hon skulle reagera på allt det här nya.
Efter tre dagar kan vi konstatera att hon verkar ta universums förändring med ro. Vi är ju kvar. Spjälsängen och alla leksakerna likaså.
Fast det är klart, inatt fick jag sitta uppe med henne till halv tre. Oklart vad som föranledde denna groteska pigghet, men eftersom jag är världens bästa pappa fick jag henne att somna genom att kolla på dokumentärer om flygkrascher på Youtube.
I morse var hon pigg igen:
