Egentligen skiter jag i det mesta som händer i omvärlden, vilket är en pinsam sak att erkänna om man är journalist till yrket. Men vissa dagar vaknar jag upp och känner att jag har en massa åsikter om allt möjligt. I dag är en sån dag.1. Jag är oerhört trött på Breivik-rättegången och anser att den här skiten om huruvida han är straffrättsligt tillräknelig eller inte är ett stort slöseri med tid. Vem. Fan. Bryr. Sig? Det är ett rättspsykiatriskt navelskåderi och spel för kulisserna utan dess like, ett civiliserat samhälles sömndruckna vandring i chocktillstånd. Allt det kommer att leda till är att Breivik kommer att få massa copycats som i detta nu ser i direktsänd tv hur hans massmord debatteras av lärda män som lägger pannan i djupa veck. Vi respekterar något som inte bör respekteras. In med honom på livstid och glöm bort fanskapet istället.
2. Anna Brolin är så mycket TV4 att jag blir skrämd från vettet. Människan ser ju ut att ha försökt klona Jessica Almenäs, som att hon har flyttat in i samma hus som Jessica och steg för steg börjat kopiera hennes svagt sensuella, hyggliga sportkilletjej-stil in i minsta detalj som i "Ensam ung kvinna söker". Dessutom borde det vara dödsstraff på en så trött vinkel som "om att vara kvinna bland manliga sportjournalister". Som om Katarina Hultling, Jane Björck, Johanna Frändén, Jennifer Wegerup etc etc inte existerade.
3. Det är så klart tragiskt med skötaren som dödades av vargar på Kolmården. Men vad är vi för jävla jubelidioter som spärrar in vargar till att börja med? Släpp ut vargarna i fråga i ett naturreservat i Lappland istället och fridlys dem å det grövsta. Bilden här ovan illustrerar vansinnet med all önskvärd tydlighet. Den där vargen borde skämmas som poserar med en mupp istället för att slita honom i stycken som han är programmerad att göra. Buck i Jack Londons "Skriet från vildmarken" hade kunnat lära honom ett och annat om att vara sann mot sitt inre odjur.
Tack för ordet. Nu går jag tillbaka till min inre drömvärld igen.
